Du minns se'n du var barn en ständig fråga:
Varför är Louise så blyg?
Med åren blev det hela till en plåga:
Varför är Louise så blyg?
Du tyckte att din fantasi, där allting rörde sig,
bara angick just dig.

Så blev du oförstörd,
Aldrig kysst, aldrig rörd -
Du vill, men vågar ej,
och alla frågar sig:
Varför är Louise så blyg?

Det hände på en vårbal för studenter,
fylld av hela junis charm:
Du stod och såg på värdfolkets presenter,
någon rörde vid din arm -
En blick, en nick, ett leende,
ett viskat ord, en dans
och ditt hjärta var hans!

I väntan på ditt svar
höll han ut i fjorton dar.
Sen kom hans blivande
nån mera - givande.
Varför är Louise så blyg?

När nu du sitter ensam och förgäten,
har du inga drömmar kvar.
Du skymtade en glimt av verkligheten,
som var alltför underbar -
Din kära gamla fantasi
som ständigt stått i blom,
blev nu plötsligt så tom.

Du vaknat upp en höst
utan ro, utan tröst!
En fråga blott finns kvar,
som aldrig fått sitt svar:
Varför är Louise så blyg?

Ur Knäppupp 1952

Pygmé Musikförlag AB

Tillbaka