(”En fattig Trubadur” / Alvar Kraft
Sv. Subtext: P.Ramel)

Min släkt var full av särlingar – av alla sorts besvärlingar.
Men värst var ändå morbror Jan – för han var kleptoman.
Han nallade som allra mest – när släkten hade julgransfest.
Så när det led mot uppbrott – sjöng min farfar som var präst:

Du skall ingenting ta med dig när du går, morbror Jan – kleptoman.
Se så ytterrocken putar där du står!
Ställ tillbaks vår vackra vas och kamma guldet ur ditt hår.
Du skall ingenting ta med dig när du går.
Mopsen där är också vår!

Bestört han stod på tröskelns kant – vår släkting, slagen helt till slant.
Sen gick han våningen ikring – att återställa ting.
Men när han skulle gå till slut – såg rocken lika pösig ut.
Vi ungar dansa honom kring – och sjöng med enad trut:

Du skall ingenting ta med dig när du går, morbror Jan – kleptoman.
Du har farmors syskrin mellan dina lår!
Spotta fram tant Almas brosch med ädelstenen Koh-i-Noor.
Man skall ingenting ta med sig när man går.
Köksan där är också vår!

Copyright: Sylvain Edition AB