Man känner figuren sin, får man väl anta,
men lika förbaskat så blev det en chock
när spegeln en dag gav mig order att banta
och skyltfönstrens glasrutor ropade: "TJOCK!!!"
Jag sa till mig själv och jag sa det med ens:
"Nog finns det en gräns, snälla Ers Korpulens!
Man kan inte speglarna lasta
Nej nu är det hög tid att FASTA!
Basta."
Diskret smög jag in i en boklådas dunkel:
"En handbok om fasta!" Min mun kändes torr.
På kinderna glödde min rodnads karbunkel
när sen jag smet hem, som en pastor med porr.
På kvällen jag läste om "noll-kostens-charm",
om gifter jag hyste, om tömning av tarm —
och sen gick det av bara farten.
Starten.
Min nästa butik blev ett hälsokost-tempel,
ett typiskt exempel med blodsaft och bad
från müsli-doktorerna Ritter och Hempell —
Då mindes jag Lützner i boken som sad':
"Den fastande ENSLING som måttet har hållt,
har orsak att känna sig DUBBELT så stolt."
Så jag borde förr ha en orden
än att folk som bebor Tallmogården
får den!
Jag fyllde min boning med linsmjöl och gurksaft,
med "Hälsojord", glaubersalt, örter och ax —
En gummislangskanna med glidvänligt slurk-skaft
stod vit som en helgedom, städse till lax —
Att bortjaga dunster: en eldriven fläkt —
Till porernas rening: en slaggsamlardräkt —
Jag skyggade ej för beloppen,
Jag skulle ha opp'en i toppen.
Kroppen.
Ett slemkok på linfrö blev kvällsvardspoängen,
sen saltlavemang, sen med lindor och vadd
ett "priessnits-omslag" runtom magen, sen sängen —
Jag drömde jag låg där på lit de parade.
Vid sidan av båren stod Roger Vergé,
Bocuse och Chapel, Haerberlins, Girardet —
Med sorgband på sås-stänkta rockar,
fanns runt om, i gråtande flockar,
kockar.
Vid surkålssaftfrukosten slet jag upp fönstret,
Min pyrande trängtan fick skjuts av en bris,
som strax strödde grus i det i det lovvärda mönstret - - -
Jag tänkte i planet, på väg till Paris:
"Än sen!! Runt vart hörn finns ett nytt Börja-Om
och kilona stortrivs ju så länge som
kring integriteten man reglar
och inte för ofta besneglar
speglar."
Själv har jag aldrig riktigt prövat på det där med en ordentligt genomförd fasta.
Visserligen har jag hört att att det bland annat skulle vara "en inre väg till skönhet"
och det gav ju anledning till vissa funderingar. Å andra sidan kräver fastan så
oerhört mycket av sin utövare:
1. En Järnvilja.
2. En stålkaraktär.
3. En vecka - minst.
De två första punkterna utgör ju inga problem för mig, men den där veckan har jag aldrig lyckats hitta.
Texten finns att finna i boken
"Min ordkynniga penna"
Nordstedts Förlag AB (1987, 1992)
Bakåt
Till Månadens Text
|
