Och så det här med Povel…

Det började väl med att Peter Kvant bjöd sina grannar, Povel och Mikael Ramel, på 15-årsjubiléet i Konserthuset 1973, och helt plötsligt hade Kårsdraget fått ett av sina trognastefans, nämligen Povel. Efter det kårsades våra vägar ett antal gånger och i olika sammanhang.

Egentligen hade konstellationen Knäppupp och Kårsdraget formats långt tidigare i och medatt Anders Sjöstedt hade lärt känna Knäppupps gamle PR-chef Stig Wallgren, som generöst erbjöd sina tjänster, och kontakter (!!!), inte minst till pressen, vid 10-årsjubiléet. Den relationen odlades varsamt och till ömsesidig båtnad fram till Stigs död för några år sedan.

Ett av de mer påtagliga samarbetena kom i och med KaRAMELodiktstipendie-utdelningen.

Till år två, 1984, hade Povel skrivit Visa i stipendietid, och den var tänkt att framföras av Povel, sång, Mikael, sång och gitarr samt en tuba. Frågan gick till Kårsdraget och Lasse Wester, som sedan har medverkat alla gånger utom fyra. (Två kårsdragsturnéer plus två sjukhusvistelser.) Det sägs att han ska få vara kvar tills han har lärt sig den där låten!

Till Povels sjuttioårsdag, 1992, kuppade Stig Wallgren och Lasse W genom att ersätta den lilla tvåmannaorkestern (trumpet och tuba), som spelar Ratataa och beledsagar stipendiaten från Koppartältet fram till Pelousen, med hela Kårsdraget, till Povels stora förvåning.

När Povel fyllde åttio var han dock väl medveten om att det skulle bli en större orkester, vilket gjorde att vi kunde dela upp det samlade Kårs- och Ex-draget i flera mindre delar och låta The Real Group komma från olika håll. (Charles Ives – släng dig i väggen!) Dessutom önskade Povel att vi skulle spela utanför Cirkus där mottagningen skulle ske, och så blev det.

Minst sagt förvånade blev folk vid Kårsdragets 25-årsjubileum 1983, när deltagarna i banketten samlades i Allhusets foajé för en välkomstdrink och först så småningom upptäckte att cocktailpianisten, som satt diskret i ett hörn och lirade, var – Povel Ramel. Stor succé!

Gaget bestod enligt önskemål från pianisten av en mahognygrogg.

Något mindre förvånande var kanske att stora delar av Kårsdraget engagerades när Knäppupp skulle fira sitt 35-årsjubileum 1987 på restaurang Maxim på Drottninggatan. (Där f.ö. Kårsdraget under några år spelade på kräftpremiären och Lasse Åberg STAL idén med”magspel”, som vi hade i Novelty Accordeon. Jävla typ!) (Sen hämnd är också hämnd!)

Kårsdraget var med redan på idékläckarstadiet och det blev en osedvanligt lyckad tillställning, till exempel med kypare som kom med en ren askkopp (Tänk vilka tider!) och vände den gamla koppen i den nya och gick ut med den gamla, nu tomma. Det fanns kypare som kommed jordiga rotfrukter, kypare som smakade av vinet själva och såna som röjde av bordet med att vira ihop duken med allt på. Och så vidare.

Maggan Bäcklin gjorde alla pressfotografer fullständigt GALNA genom att fotografera dem och komma med dumma frågor hela tiden. Povel som inte var överdrivet förtjust i fotografer njöt hejdlöst.

Tjatte Tengedahl gick omkring med en droppställning med en whiskyflaska för intravenöst bruk och Lasse Wester hade fått den (o)tacksamma rollen att stå ”i vägen” för allt och alla.

Vid nästa jubileum, 40-års, 1992, i samband med premiären (?) av Knäpp igen på Cirkus, fick Kårsdraget glädjen och äran att stå för underhållningen till kaffet. En liten konsert, så där. Det mest minnesvärda var att Anders Eljas skrattade så han höll på att ramla av stolen åt Bergsprängartango och Alzheimerkvintetten.

Nu är Povel död, men kårsdragare ( i alla fall före detta) fortsätter att spela påKaRAMELodiktstipendieutdelningen, även om den har flyttat från Haga till Vasan, och även om det numera går åt två tubaister, eftersom Lasse Wester är så påtagligt låghalt nuförtiden.

Tillbaka till Artiklar och Reportage